När min jobbstart den 1 september närmade sig blev jag medveten om att Viktor inte hade börjat gå själv, och att jag kanske skulle missa det ögonblicket...
Som på beställning började Viktor gå min sista dag som föräldraledig.
Och när man väl ha börjat gå, så kan man bara inte sluta. Katterna väjer för de vingliga stegen.
Skönt att vila trötta ben i ett varmt bad.
Sedan blir det kvällsmys i badrocken som är liiiite för lång.
2 kommentarer:
Åh vilken sötnos som vinglar omkring!!
Här hemma har krypningen kommit igpång hyffsat.. tekniken finns, dock inte hastigheten.. vad gör det, säger Elliot, som nu intresserar sig för att ställa sig upp istället! Iiiiih....
Jag skulle också vilja ha en sån tröja som Viktor har med det svarta monstret på.. Men chansen att den finns i xxxl är väl minimal antar jag..?
KUL att han travar runt! En riktig goding är han!
kramar!
Skicka en kommentar