Att ha ut alla tre katterna i koppel samtidigt är en utmaning, men om man håller sig på samma plats hela tiden och katterna bara får röra sig runt mig så brukar jag kunna reda ut det (bra hjärngympa att ha koll på vilket koppel som ska bromsas...).
Ganska omedelbart kom grannarna och kikade in, för de hade hört Astas glädjetjut (hon tjattrar nästan konstant när hon är ute) och trodde att katterna hade rymt.
Ena grannen tog Astas koppen och efter en stund hade de försvunnit bort bland husen, Asta håller högt tempo när hon är ute och kan lätt avverka några kilometer på en halvtimme. De kom dock tillbaka efter en stund, nöjda och glada och Asta var t o m så trött så att hon låg ner och vilade fem minuter.
Snuffe fick sällskap av andra grannen och fångade blomflugor som flockades runt en Kärleksört.
Själv fick jag ta hand om Kung Boogie, jag vågade inte släppa in honom på grannens tomt eftersom hans uppgift när han är ute är att strila, både högt och lågt. Det dröjde inte lång stund innan det luktade kiss i hela trädgården, men Boogie var i alla fall himla nöjd med sitt verk (och fick dricka friskt resten av kvällen för att återställa vätskebalansen)...
3 kommentarer:
*hrm* Så herr diva har ärvt fler släktdrag från pappa sin... Då är det ju väl bara åksjuka och att gräva över maten kvar då ;) Det var väl härligt att revirmarkerandet utomhus inte slutar efter kastrering heller - lovar ju gott här...
Gräver över maten gör han, men bara när han orkar... Periodare liksom... :-)
Ja, märkligt att han fortsätter strila. Tack och lov så "torrstrilar" han bara inomhus...
Åksjuk blev han ju förresten som liten, och nu för tiden undviker jag småvägar och då går det bra.
Generna slår igenom rejät... :-)
Skönt att någon tar på sig skulden till divans beteende så jag slipper.. ;)
Fröken Molly har än så länge bara ärvt divigheten och gräva över maten från pappa och jag hoppas att de andra dragen håller sig borta i fortsättningen också.
Skicka en kommentar